Podengons hälsa

Podengons hälsa 

Podengon är generellt en frisk ras som ofta lever länge. Det är robusta och sunt byggda hundar, avlade för att kunna ta sig fram i oländig terräng under en hel dag. Det finns dock fall av patellaluxation (knäledsfel), legg perthes (deformering av höftkulan), CECS (ett slags krampanfall) samt PRA (näthinnesjukdom). Med hjälp av bland annat sakkunniga uppfödare av rasen samt fakta från Svenska Kennelklubben har vi nedan satt ihop en kortare information om respektive sjukdom.

 

Patellaluxation

Patellaluxation innebär att knäskålen kan glida ur sin position. Det finns två former, den vanligaste är att knäskålen hamnar på knäledens insida (medialt). Vid den andra formen hamnar knäskålen på utsidan av knäleden (lateralt). I de fall luxationen är permanent har knäskålen glidit ur och låsts i sitt läge.

Patellaluxation upptäcks genom en särskild undersökning (palpation) och graderas mellan 0-3 där 0 betyder fri/normal och därefter att hunden har patellaluxation i ökad grad upp till 3 som innebär permanent luxation.
Patellaluxation är ärftligt och SKK´s generella rekommendation är att endast hundar med normala knäleder ska gå i avel, och att en hund med kliniska symptom av patellaluxation aldrig är lämplig i avel oavsett grad vid undersökning. SKK säger också att rasspecifika avväganden alltid måste göras gällande ärftliga sjukdomar och dessa redovisas av respektive rasklubb i de rasspecifika avelstrategierna (RAS). I Svenska Podengo Portuguêsklubbens avelsstrategi kan man läsa följande:

Alla avelsdjur av den lilla varianten ska undersökas officiellt med avseende på patellastatus efter 12 månaders ålder och få resultatet registrerat i SKK Hunddata. Avelsdjur med patella grad 1 ska alltid paras med en hund med patella grad 0. Hundar med patella grad 2 och 3 ska inte användas i avel.

På SKK Hunddata under fliken veterinär finns registrering om hunden är patella undersökt och vilken grad den fått.

www.skk.se/hunddata

 

Legg Perthes

Ett fåtal fall av Legg Perthes har upptäckts på den lilla varianten av podengon. Legg Perthes innebär att blodförsörjningen till höftens ledkula försämras varpå den förtvinar. Sjukdomen debuterar före 1 års ålder och symtomen är hälta på ett eller bägge bakbenen. Hunden får smärta men den slutliga diagnosen kan bara ställas efter en röntgen av höfterna. I rasklubbens avelsstrategi kan man bland annat läsa följande:

Mål: Att kartlägga förekomsten av Legg Perthes hos den lilla varianten och begränsa aveln för hund som säkert har anlag för Legg Perthes för att undvika att anlaget sprids i populationen. Strategier: Uppmana ägare och uppfödare till drabbade hundar att anmäla till avelsrådet vilken hund som är drabbad. Drabbade hundar ska ej gå i avel. Föräldrar till drabbad hund ska ej gå i avel.

 

CECS

Sjukdomen CECS ”Canine Epileptoid Cramping Syndrome”, kallas även för Spike’s disease efter en drabbad hund i Holland. Vid CECS får hunden ett slags krampanfall som kan vara från några minuter till en kvart eller så. Anfallen ska inte förväxlas med epilepsi, vid CECS är hunden vid medvetande hela tiden.

Trots många idéer och studier finns det fortfarande inte någon fastställd orsak till kramperna och inte heller någon allmänt erkänd labbdiagnos, det finns alltså inget speciellt prov man kan ta för att se om hunden är sjuk. CECS verkar vara kostrelaterat med mag- och tarmproblem, man tror att det är en form av glutenintolerans, och kan därför lindra eller till och med kanske bota symtomen genom ändrad kost där man utesluter spannmål och gluten.

Observera att det är viktigt att man inte utesluter spannmål och gluten i kosten hos de hanar och tikar som är tänkta till avel, man kan då helt missa att upptäcka sjukdomen som är ärftlig. När det gäller avel så säger Åsa Sandberg, vice ordförande i Borderterriersällskapet där sjukdomen varit känd sedan länge, följande: ”Att inte avla på en hund som kan ha sjukdomen, eftersom den är ärftlig, är både Borderterrierklubbarnas och SKK´s veterinärmedicinska rådgivare överens om.”

I Podengo Friends Magazine nr 2 och nr 3 2019 finns en mycket bra artikel med utförlig beskrivning om CECS, skriven av uppfödaren Åke Esperi. Där finns även berättelser från fler ägare med drabbade hundar.

www.podengo-friends-magazine

 

PRA – ögonsjukdom

PRA (Progressiv Retinal Atrofi) – är samlingsnamnet på en rad sjukdomar som drabbar hundens näthinna. För podengo finns det, genom DNA tester, konstaterat två varianter, prcdPRA och Cord 1-Pra /CRD 4 PRA.

prcdPRA utvecklas oftast vid 5-6 års ålder och leder oftast till total blindhet.

Cord 1-Pra /CRD 4 PRA som är mer ovanlig variant på rasen leder inte automatiskt till blindhet.

Sjukdomen PRA har enkel recessiv nedärvning vilket betyder att hunden måste få ett anlag från mamma och ett från pappa för att utveckla sjukdomen. prcdPRA leder så småningom nästan alltid till total blindhet där sjukdomsförloppet oftast inleds med att hunden blir nattblind, att den ser sämre på kvällen när det är mörkt.

Eftersom man numer kan göra DNA-test för bägge varianterna kan man förhindra att det föds podengovalpar med sjukdomen. Det är alltså viktigt att DNA-testa de hanar respektive tikar man avser att använda i avel, i varje fall den ene av föräldrarna om den får resultatet Normal/Fri. Alternativ att använda avelsdjur vars bägge föräldrar är DNA-testade fria. Hundar som har fått resultatet Carrier/Bärare på DNA testet är en frisk hund som ger friska valpar om de paras med en fri hund, det är viktigt att komma ihåg.

Utförligare information om PRA finns via länken finns här