Podengons hälsa
Podengon är generellt en frisk ras som ofta lever länge. Det är robusta och sunt byggda hundar, avlade för att kunna ta sig fram i oländig terräng under en hel dag. Det finns dock fall av patellaluxation (knäledsfel), legg perthes (deformering av höftkulan), CECS (ett slags krampanfall) samt PRA (näthinnesjukdom). Med hjälp av bland annat sakkunniga uppfödare av rasen samt fakta från Svenska Kennelklubben har vi nedan satt ihop en kortare information om respektive sjukdom.
Patellaluxation
Patellaluxation innebär att knäskålen kan glida ur sin position. Det finns två former, den vanligaste är att knäskålen hamnar på knäledens insida (medialt). Vid den andra formen hamnar knäskålen på utsidan av knäleden (lateralt). I de fall luxationen är permanent har knäskålen glidit ur och låsts i sitt läge.
Patellaluxation upptäcks genom en särskild undersökning (palpation) och graderas mellan 0-3 där 0 betyder fri/normal och därefter att hunden har patellaluxation i ökad grad upp till 3 som innebär permanent luxation.
Patellaluxation är ärftligt och SKK´s generella rekommendation är att endast hundar med normala knäleder ska gå i avel, och att en hund med kliniska symptom av patellaluxation aldrig är lämplig i avel oavsett grad vid undersökning. SKK säger också att rasspecifika avväganden alltid måste göras gällande ärftliga sjukdomar och dessa redovisas av respektive rasklubb i de rasspecifika avelstrategierna (RAS). I Svenska Podengo Portuguêsklubbens avelsstrategi kan man läsa följande:
Alla avelsdjur av den lilla varianten ska undersökas officiellt med avseende på patellastatus efter 12 månaders ålder och få resultatet registrerat i SKK Hunddata. Avelsdjur med patella grad 1 ska alltid paras med en hund med patella grad 0. Hundar med patella grad 2 och 3 ska inte användas i avel.
Önskvärt vore att fler podengoägare ville välja att låta undersöka sina hundar för Patella, även om de inte är tänkta till avel. Det skulle både kunna spara eventuellt lidande och samtidigt hjälpa våra uppfödare genom en säkrare utvärdering över hur det går från avelsdjuren till avkommorna.
På SKK Hunddata under fliken veterinär finns registrering om hunden är patella undersökt och vilken grad den fått.
Legg Perthes
Ett fåtal fall av Legg Perthes har upptäckts på den lilla varianten av podengon. Legg Perthes innebär att blodförsörjningen till höftens ledkula försämras varpå den förtvinar. Sjukdomen debuterar före 1 års ålder och symtomen är hälta på ett eller bägge bakbenen. Hunden får smärta men den slutliga diagnosen kan bara ställas efter en röntgen av höfterna. I rasklubbens avelsstrategi kan man bland annat läsa följande:
Mål: Att kartlägga förekomsten av Legg Perthes hos den lilla varianten och begränsa aveln för hund som säkert har anlag för Legg Perthes för att undvika att anlaget sprids i populationen. Strategier: Uppmana ägare och uppfödare till drabbade hundar att anmäla till avelsrådet vilken hund som är drabbad. Drabbade hundar ska ej gå i avel. Föräldrar till drabbad hund ska ej gå i avel.
PGSD
Sjukdomen PGSD – Paroxysmal Gluten Sensitive Dyskinesia har i tidigare artiklar och text benämnts CECS – Canine Epileptoid Cramping Syndrome, även kallad Spike’s disease efter en drabbad hund i Holland.
Numera anser dock bland annat Mark Lowrie, specialist inom veterinär neurologi, att CECS är felaktigt eftersom ordet Epileptoid antyder epileptisk störning vilket det inte handlar om, utan man har nu i stället kunnat knyta det till PGSD, dvs glutenkänslighet. Hädanefter benämner vi därför sjukdomen PGDS då vi beskriver den.
Vid PGSD har hunden ett slags krampanfall som kan vara från några minuter till en kvart eller så. Anfallen ska inte förväxlas med epilepsi, vid PGSD är hunden vid medvetande hela tiden. Tidigare fanns det trots många idéer och studier fortfarande inte någon fastställd orsak till kramperna och inte heller någon allmänt erkänd labbdiagnos eller speciellt prov man kan ta för att se om hunden är sjuk. Numera har man dock kunnat knyta PGSD till glutenkänslighet, dvs kostrelaterat med mag- och tarmproblem som man anser är en form av glutenintolerans. Man kan därför lindra eller till och med kanske bota symtomen genom ändrad kost där man utesluter spannmål och gluten.
Observera att det är viktigt att man inte utesluter spannmål och gluten i kosten hos de hanar och tikar som är tänkta till avel, man kan då helt missa att upptäcka sjukdomen som är ärftlig. När det gäller avel så säger Åsa Sandberg, vice ordförande i Borderterriersällskapet där sjukdomen varit känd sedan länge, följande: ”Att inte avla på en hund som kan ha sjukdomen, eftersom den är ärftlig, är både Borderterrierklubbarnas och SKK´s veterinärmedicinska rådgivare överens om.”
I Podengo Friends Magazine nr 2 2019 och nr 3 2019 finns en mycket bra artikel med utförlig beskrivning om PGSD, skriven av uppfödaren Åke Esperi. Där finns även berättelser från flera ägare med drabbade hundar.
PRA – ögonsjukdom
PRA (Progressiv Retinal Atrofi) – är samlingsnamnet på en rad sjukdomar som drabbar hundens näthinna. För podengo finns det, genom DNA tester, konstaterat två varianter, prcdPRA och Cord 1-Pra /CRD 4 PRA.
prcdPRA utvecklas oftast vid 5-6 års ålder och leder oftast till total blindhet.
Cord 1-Pra /CRD 4 PRA som är mer ovanlig variant på rasen leder inte automatiskt till blindhet.
Sjukdomen PRA har enkel recessiv nedärvning vilket betyder att hunden måste få ett anlag från mamma och ett från pappa för att utveckla sjukdomen. prcdPRA leder så småningom nästan alltid till total blindhet där sjukdomsförloppet oftast inleds med att hunden blir nattblind, att den ser sämre på kvällen när det är mörkt.
Eftersom man numer kan göra DNA-test för bägge varianterna kan man förhindra att det föds podengovalpar med sjukdomen. Det är alltså viktigt att DNA-testa de hanar respektive tikar man avser att använda i avel, i varje fall den ene av föräldrarna om den får resultatet Normal/Fri. Alternativ att använda avelsdjur vars bägge föräldrar är DNA-testade fria. Hundar som har fått resultatet Carrier/Bärare på DNA testet är en frisk hund som ger friska valpar om de paras med en fri hund, det är viktigt att komma ihåg.
Information om DNA-tester nederst på denna sida.
Inavel – även kallade linjeavel
Varför är inavelsprocenten en viktig del i aveln? På SKKs hemsida kan man läsa en hel del om inavel, där står bland annat följande:
Risker med inavel
Parning mellan besläktade individer ökar inte bara risken för att recessiva defektanlag ska dubbleras. Åtskilliga studier visar att inavel också har en negativ inverkan på egenskaper som är förknippade med reproduktion och överlevnad, så kallade fitnessegenskaper. Det begrepp som används för att beskriva denna påverkan är inavelsdepression. Något som bland annat kan ta sig uttryck i minskad fruktsamhet hos föräldradjuren eller försämrad tillväxt och livskraft hos avkomman.
Inom många hundpopulationer har ärftliga sjukdomar fått spridning. Det som ställer till bekymmer är framför allt de defekter som nedärvs via recessiva gener. De DNA-tester, som idag erbjuds för en rad enkelt recessivt nedärvda sjukdomar hos hundar avser att avslöja bärare av defektanlaget, eller hundar som senare i livet kommer att bli sjuka till följd av dubblerade defektanlag.
Receptet för att upprätthålla en låg inavelsökning inom en ras är att undvika överanvändning av enskilda djur och istället försöka få in så många individer som möjligt i aveln.
Så här säger några uppfödare om vår ras:
Riktlinjen i SKKs avelspolicy att parningen inte har en högre inavelsgrad än 6,25 % är ett snitt. Inavelsprocenten bör ligga lägre ju färre individer en ras har. Därav borde medio och grande har lägre rekommenderad inavelsprocent än pequeno, vilket naturligtvis är svårt på dessa numerärt väldigt små raser.
Via SKK Avelsdata kan man skriva in de tilltänkta föräldradjurens namn och på så sätt få fram inavelsprocenten för planerad kull.
DNA tester
Om uppfödaren DNA testar de tikar/hanar som är tänkta att använda i avel kan flera svåra sjukdomar, eller anlag, förhindras att föras vidare till valparna. DNA tester är lätta att beställa från exempelvis nedanstående labb. De fungerar på lite olika sätt, i skrivande stund ungefär så här:
My dog DNA i Finland. Jättebra om man ändå tänkt testa för fler saker. Numer ingår prcdPRA i det test som omfattar i princip allting. Då får man prcdPRA, DM, och cord-4 PRA plus alla färger och en hel massa annat. Ibland har de rabattkampanjer.
www.mydogdna.com
Paw Prints Genetics i USA. Är bra om man har bråttom med svaret. Man använder mellanrumsborstar som svabb och får svar inom ett par veckor.
www.pawprintgenetics.com
VHL Genetics i Nederländerna. Är bra om man inte har lika bråttom, och bara vill göra ett enstaka test.
www.vhlgenetics.com